En liten GGN berättelse från en medelålders nybörjare

 

För två år sedan så kom förslaget från min bäste vän att vi skulle åka GGN eftersom vi hade skaffat oss var sin gammal Husqvarna från början av åttiotalet. Jag sa att jag behövde nog åtminstone två år för att träna medan han var eld och lågor (samt efter viss övertalning från undertecknad…) och skulle åka redan 2008. Detta satte mig under stor press. Nu var det ju upp till bevis. Tränade under våren och sommaren 2009, eftersom jag lyckades vrida knät under hösten 2008 och därmed skada korsbanden. Tiden går otroligt fort när man börjar fundera på vad man gett sig in på. Inte blir det bättre av att Mats N började påminna dag för dag hur det hela började närma sig. Men nu vet jag- man klarar sig fint utan sömn under åtminstone en månad.

 

Nu började det riktigt närma sig, två dagar innan avfärd hade jag bytt olja, filter mm på den gamla Huqvarnan. Kommer ut dagen därpå och ser en STOR (!) oljepöl under cykeln. Får smått panik- konstaterar att det läcker olja från utgående axel, vid kedjedrevet! Vad göra nu? Åka till Knåda och handla det som behövs? 10 mil tur och retur. Inget att fundera på eller…. Jo, efter en kopp kaffe och ett lugnande samtal med min förstående (?) hustru så konstaterade jag att den stora oljefläcken var som en 5-krona och att ett visst läckage är det på gamla Qvarnor. Räknade nu snabbt ut att oljan bör ju räcka med råge även med det läckaget! Ibland blir man mer stressad än nödvändigt….. Bra för hjärtat kanske?

 

Nåja- till Gotland kom vi, både cykel och jag. Eftersom gamla Qvarnor inte tycker om att resa så blev det ett 15-tal kickar innan den gick igång på kvällen före då vi skulle besiktiga hojarna samt hjälmarna. Återigen kom visionen för mig: jag blev sist kvar i starten, febrilt kickande utan ett liv i cykeln…..

 

Besök på en Kinarestaurang innan det var dags att sova och invänta dagen D (eller GGN).

 

Uppe med tuppen- vi skulle åka ut till Tofta 06.30 för att slippa de värsta köerna. Klockan 05.15 var det frukost sedan till rummet för att byta om. Klockan 06.05 var undertecknad ombytt och klar- sedan blev det en viss väntan på att transporten skulle gå…….

 

Väl ute på Tofta blev det en viss väntan, kickade mina 15-tal gånger innan cykeln gick igång. Väntade sedan på polaren som skulle vara där vid en halv åtta. När klockan började närma sig åtta började jag fundera var han tagit vägen. Jaha, satt i kö ut till Tofta! Väntan och mer väntan. När han infann sig var det kvickt upp till depån med hans grejor och sedan dags att åka ut till starten. Nervös? Jag? Hur mycket som helst!

 

Väl på start så infann sig trots allt ett visst lugn. Bara nu cykeln startade….. Härlig känsla att stå på fältet med alla andra medtävlare (en 900stycken) som skulle starta samtidigt! Att få uppleva detta, ett äventyr vi hade pratat om som tonåring- nu drygt tjugo år senare var det dags att förverkliga detta! (Om nu någon tror att detta kan vara en fyrtioårskris- så tror ni helt rätt!)

 

Mäktigt när alla skulle stänga av motorerna innan start. Sedan tändes det gröna ljuset. Kickade en gång och cykeln hoppade igång! (Varför har man då legat sömnlös i hur många veckor som helst?). Kollade att polaren fått igång sin cykel och sedan iväg. Tog det lugnt och hamnade i slutet på alla 900 som skulle iväg. Vad gör väl det när cykeln går?

 

Första varvet gick bra, mycket folk som körde om och som var i vägen. In för tankning av cykel och förare. Nu var mitt mål uppnått! Allt annat var bonus. Åkte ut på andra varvet glad i hågen. Det här gick ju bra! Kom ut på en kalkhäll och vips var man i ryggläge. Förstår nu helt vad de ärrade veteranerna pratar om: ”Finns det något halare än kalksten? Ja- våt kalksten……” Efter att ha kollat denna tes tre gånger insåg jag att den stämmer. Man måste ta det lugnt över klipphällarna. In för tankning av cykel och förare (man vill ju inte bli stående med soppatorsk på sitt första GGN!) Ut på tredje varvet och tog mig runt. Vid mål så kände jag att nu får det vara nog. Skulle ha hunnit med ett fjärde varv men orken fanns inte riktigt. Vill gärna känna att man orkar  klara av tre omkullkörningar med påföljande kickning om man ska åka ett varv till.

Ja, det var mitt första GGN. Klarade det utan blessyrer och cykeln var hel (förutom lite plast som vikt sig). Var nöjd med mig själv och då kommer den första frågan från en nrästående person: Ska du åka nästa år? Men… vaf-n.. jag har ju nyss klarat detta år! Kan man inte få smälta detta en liten stund? Ska jag börja redan nu att oroa mig inför nästa år? Ett år utan sömn- tror inte jag fixar det……

 

 

Ett stort tack till Finspångs MS och speciellt Olle Hollertz för det förnämliga researrangemanget!

 

 

Ett stort tack till mina träningskamrater som stått ut med mig när jag vinglat runt ute på Tallhed: Hans och Mats

 

 

/Anders- den medelålders Husqvarnaföraren